vialli.blogg.se -

Livet är inte alltid rättvist

Det är inte mycket som är rättvist speciellt inte för ungefär ett år sen när den hästen som betytt mycket för mig, fick lämna jordlivet och allt annat. Idag skulle hon fyllt 11 år, och hon har varit ifrån mig i ungefär 2-3 år och jag tänker fortfarande lika mycket på henne och saknar henne mer än allt klarar knappt av att se bilder på henne. Tror inte att någon kan förstå hur mycket den hästen betydde för mig, hon fanns alltid när allt var som jobbigast. Hon var som en bästa vän sen tog allt slut när hon flyttade.

Jag började rida henne när hon var 6år, jag gick igenom mycket med henne från att hon inte ville gå över en bom till att hoppa 1m och från att inte kunna gå i form till att kunna rida lättare dressyrprogram. I början hade hon även väldigt mycket sadeltvång, men i slutet var nästan inget av det kvar man kunde spänna sadelgjorden i stallgången i lugn och ro och även hoppa upp på henne när hon stod helt stilla. Hårt arbete med henne lönade sig till slut, massa roliga och även dåliga/ledsna minnen har jag med från tiden henne som jag aldrig vill glömma. Hon var en sån personlig häst, hon var aldrig elak eller nått liknade hon var den mest pålitliga häst jag har haft att göra med. Sen kom det värsta som kan hända, att ens bästa vän säljs. Hälsade på henne en gång och fick rida henne osv, när hon hade bott på det nya stället 1år så skadade hon sig och det var gaffelbandet som gav sig. Hann i alla fall komma och säga hejdå till henne och det betydde mycket för mig, så jag åkte och pratade och kramade på henne i över 1 timme tills det var dags att säga det sista hejdå. Att se henne vara glad att jag var där även fast hon hade ont, gjorde mig både glad och ledsen. Att hon fortfarande kom ihåg mig så väl, det var det bästa jag kunde göra att komma och säga hejdå.. Dagen efter var hon i himlen.

Saknar henne En´Grandia f:2003.05.11 d:2013.02.04